When you don't know who you are...

...And you're walking with a scar
In the places that are breaking down your mind

It's a complicated day
Busy people on their way
Mirrored buildings reflecting in your eyes

Hm. Jag tänker och funderar. HurMycket är FörMycket?
I want to walk the line.
Vart går gränsen?
Men vart drar man denna, för mig, förvirrande linje?
Ska man vara, som jag är nu, ganska mån om det privata i bloggen? Ösa kärleksförklaringar över de man älskar högt så högt, trots att alla vet det (men what the fuck do i care?), bara för att de betyder, censur-återminnas med ett par, tydligare eller otydligare, subtila antydningar, blablablabbla lite om tråkig vardag, peta in lite egoistiska alt. kärleksmumsiga bilder osv...? Lämna ut ganska lite, även när man faktiskt "lämnar ut"? Men det sättet känns som... En halvlögn. Byta stil?

Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind

Eller ska man låta känslorna vara det som hamnar på nätet?
(Jag vet att deras nattsömn bär dem. Jag vet att golvet bär mig. Stentrappan, de döda löven, den smältande snön bär mig. Att stigens lera bär mig. Men den smältande isen. Den bär mig fan inte. Isen skulle bli det sista jag gör ett hål i. Det sista som inte orkar bära mig. En sista trasighet ska jag... osv osv You get the pic. Fast det där var ju förfärligt nattsvart iof, hah! Inte det direkt aktuella känslotillståndet.)
Ge bloggen någon slags korsning mellan hobby-poetism, psykolog-samtal, romantik, dagboks-sidor och vardagskomplikationer i valfri ton? Don't get me wrong. Sådana bloggar, eller ja, texter(!), är oftast både vackra, intelligenta, välformulerade, intressanta och/ eller prickar vad man själv känner men inte kan sätta ord. Läsvärda, som få bloggar är. Men hur skillad är jag på att skriva läsvärda känslotillstånd? Kanske "ganska så" till "helt", oskillad.

Throught the paper and the trash
All the needles and the cash
Side by side with the man in the big car

Then it turns the dead of night
And you get into a fight
And the blades run down your back like superstars

Ska jag köra på helt-öppen-om-allt-som-händer-stilen?
Skriva inlägg som (figurativ dag) "Idag råkade jag riva bort en hel nagel på ena tån. Äckligt och ganska smärtsamt. Sen poppade jag 16 lyrica och 4 zopiklon. sen satte jag mig på bussen (och fånglodde på skolungdommar som fånglodde på mig) för att komma iväg till min psykolog. Vi pratade om hur jag [insert your own imagination]. När jag kom hem käkade jag en burk fruktsallad till LunchFrukost och drack kaffe, sen tvättade jag äntligen försenad tvätt... Nyss fick jag ett sug i magen  efter [I.Y.O.I] och, alt. men, mindes när [I.Y.O.I] och jag [I.Y.O.I] och hade det så jävla [I.Y.O.I]". Avsluta med antingen:
1. "Glad att det är över... Nu ska jag och Vik lifta och handla mat! Puss, hörs senare!"
2. "Längtar tillbaks lite. Snart helg, hm... Tripp till gbg..? Får skippa mathandling och spara på pengarna isf! Puss, hörs senare!"
Sedan bloggar jag två timmar senare om hurvida jag bestämde mig för att köpa mat eller (inom en snar framtid) knark!
Fördelen: Om man är självutlämnande på detdär viset, tja, då måste man känna sig ganska fri sen. Inga hemligheter som kan komma i fel händer, som sedan skadar någon, om de kommer fram. Och lite regelbundnare skulle jag nog hänga här... Nu är det lite hackigt.
Nackdelen: Om jag inte skulle ha vissa hemligheter och skriva öppet om i stort sett allt. Då skulle jag nog inte vandra varken säker eller speciellt populär (Populär? Hah!) på jorden. Dessutom har jag inte någon större lust att skriva om människor om det inte handlar om hur älskade och betydelsefulla de är (whatever negativ crap man har på hjärtat om en människa, kan man väl i princip alltid ta det med DEN MÄNNISKAN, och inte dra det i någon jävla blogg?). Handlar det inte inte om kärlek, utan, whatever, låt oss säga en utenatt, fest, dy.l så skulle jag hellre skriva ingenting alls än stuff som möjligtvis inte är okej för random människa. Bara de jag känner tillräckligt väl för att veta hur de reagerar på lite personal stuff, skulle jag kunna skriva lite personal stuff om. Jesus sa någon shit om att behandla andra som du själv vill bli behandlad... Och! Vill man verkligen egentligen veta varenda menlös detalj alla gör varje dag? Nej, nej och god! Nej!


Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind

Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind

Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind

Funderat och komit fram till att jag gör någon slags kompromiss. Kanske kan vara lite öppnare, lite mer vardag, lite regelbundnare och lite mer tanke/ känsla. Men ha kvar mina censurer och behålla mina tånaglar och psykolog för migsjälv. Tar det i babysteps.

Now the buildings take a fall
And it tries to kill us all
In the name of something zero in your mind

Now the buildings take a fall
And it tries to kill us all
In the name of something zero in your mind

Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind

Kommentarer
Postat av: Trogen läsare

Älskar sättet du uttrycker dig på.

Blir jätteglad om du börjar skriva oftare.

2011-02-13 @ 14:06:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0