Jesus died for somebodys sins, but not mine. I Am Cherry Valentine...
Alla hjärtans dag, idag! Så. Me and my babylove säger puss till dig, whoever you are:*
(Check out my rack!)
Jag lyssnar på vackra kvinnor. Umgås med Brody, Marilyn och kurt, hah! Ingrid och Mr Grant drygar sig och hänger i köket, pfff!
My love sover som,ja, en sten? Har hyfsat hög volym på mina vackra kvinnor, men min lilla V halvsnarkar vidare... Hon är vacker när hon sover, min Viktoria<3 Jag kan dock inte sova, så jag vakar, kedjeröker och dricker starkt, svart kaffe. I muggen jag fick av Amanda, min fina.... Möjligt att insomnian beror på kaffe, men fuck it. Är i en kaffe-period, och älskar det där svarta kaffet, ihop med en cigg
Patti, PJ, Debbie och Courtney låter jag ta ton inatt.
Mest.
Jag sjunger med dem;
here I go and I don't know why
I fell so ceaselessly
could it be he's taking over me...
(Dancing barfoot - Patti Smith Group)
Kärlek. Ååh Patti...
Idag har jag och min vackra handlat lite, bl.a en tvärsöt plåtburk med Audrey och Breakfast At Tiffany's på, doftljus i form av cupcakes, en Tori Amos skiva & en Marilyn Manson skiva och massa godis(V's)! Vi har dessutom hämtat ett halvt ton grejer hos min mamma som ligger utspritt i hela vår lilla lya... Funderar på att städa upp skiten men hm. Det tar emot...
PJ's Angelene spelas nu och tankarna vandrar tillbaks till somaren som jag, mer eller mindre, missade.
Tänker på en speciell vecka.
Jag tror det var slutet på juni, och människorna i sick city stektes i stort sett levande.
Berny, Milo och Nicklas bodde hos oss då och det var trångt i hettan och värmen.
Jag och vik fick låna en nyckeln till en (nu saknad) väns lägenhet en vecka (ca).
Jag vet att vi inte hade en krona, just då.
Det låter så sjukt nu, men en period svalt vi faktiskt på riktigt.
Ingen mat, inget ***** och GBG var mer en pizzaugn, än en stad.
Med andra ord; vi mådde inte speciellt bra.
Jag fick något slags vredesutbrott minns jag.
Pga rykten jag visste gick om mig och V...
Jag drog upp mitt linne och flashade brösten för bellevue, ute på den lilla balkongen och sa, eller halvskrek; "Vill ni så gärna ha en jävla badgirl ska ni få det!"
Haha, nu tycker jag bara det är kul, men då var jag pissed på allvar.
Och jag undrar om någon såg mig då.
23.00-00.00 någongång.
Spårvagnshållplatsen syns ju väl från balkongen... Hahaha.
V kallar sådana ryck Borderline.
Jag kallar dem för ilska....
Pepp-låten 1# framförs också av en vacker varelse; Uffie.
Hennes "MC's can kiss" kickar alltid igång mig.
Hårt.... Precis som Miss Li's "Shangri-la" (Stavning fel, antagligen).
Och Metric's "Gold Guns Girls"! Oh my...
Kärlek!
Vik är "vaken" nu, (Hon halvsover, min sötnos, men sjunger ändå med i sabaton. Hon gillar dem, det gör inte jag, hah!)och kom på något hon läste för mighärom dagen.
Om någon facebook-grupp som protesterade mot ett moskébygge, eller dyl.
Och jag tänkte; Men vafan?! Om troende människor vill och behöver en plats att gå till så ska de väl få det? Jag menar, hur många jävla kyrkor finns det inte? Tre till fem i varje komun? Mer? Och hur många moskéer? Tre i hela sverige? Liksom. Jag är inte troende. Tror inte på gud, eller dyl. Ska jag då ta anstöt när det byggs kyrkor. Eller vara förbannad för att det över huvud tag finns kyrkor? Starta en protesterande facebook-grupp för att det ska byggas, eller för den delen, renoveras i, en kyrka? Ja, det verkar ju logiskt..? Svenska kyrkan betalar väl sin shit själva, antar jag. Och det är väl för att det är skattepengar som går till moské-bygget, som det är ett jävla liv? Eller? Har faktiskt ingen aning om hur moskéer finansieras. Men om det är skattepengar, så... Om man tänker lite, använder det man har innanför pannbenet, så inser man snart att det lägg skattade pengar på jävligt mycket mer onödiga saker än en moské.
Eller...? Är det så att det inte är "Svenskt"? Hm. Ja... För kristendomen startade ju i sverige. Jesus från nazareth föddes ju i Säffle.... Och julgranen uppfanns av åsa-nisse. Påskharen knullade Sven-Bertil Taube och Maud Olofsson fram! Bevara sverige svensk. Skitbra idé. Bevara sverige så svenskt det bara går. Stäng gränserna. Efter ett par år råder väl inavel och vi äter havregrynsgröt morgon, middag, kväll. (Kött kan vi glömma, boskapshantering är inte ett svenskt påfund. potatis går fetbort!. Pasta, pizza, panini (Bröd, you know) också. Ja. Det mesta. För det är ju faktiskt inte svenskt och VI SKA BEVARA SVERIGE SVENSKT!
Snälla...Sverige är ju för fan uppbyggt på andra länders kulturer. Alla svenskar har i grund och botten invandrare som förfäder. Ap-människan Lucy hittades inte i sverige...
Ska man klanka ner på en religion för att den inte är "svensk", så får man änna klanka ner på alla religioner. I grund och botten är väl ingenting renodlat svenskt, när det gäller religion. Inte ens den ÅH så populära asatron...
Argumentera gärna emot mig. Håll ännu hellre med mig. Åsikter om ämnet välkomnas!
Vackra kvinnorna som sjunger för mig: PJ Harvey, Patti Smith, Courtney Love, Debbie Harry.
By the way, Honeypie. ImCherryValentine. Remember me. And I love my Vik Von Eskapism.
Vi har alla våra alteregon. Cherry Valentine och AnnieDarling Är två av mina. Collapse och Saevio, finns också i mig. Men självdestruktivitet och vrede är sidor i mig, jag försöker undvika. Usch, De där två senaste... När de kommer fram, tar över, kan lite vad somhelst hända....Usch. Bort! Borta.
Och eftersom det är alla hjärtans dag och jag är glad bjuder jag på bilder, bilder, bilder!
Pus pus and have a nice day
Me and my lady. Och en inledande Huggis! Puss och Adjöss!When you don't know who you are...
...And you're walking with a scar
In the places that are breaking down your mind
It's a complicated day
Busy people on their way
Mirrored buildings reflecting in your eyes
Hm. Jag tänker och funderar. HurMycket är FörMycket?
I want to walk the line.
Vart går gränsen?
Men vart drar man denna, för mig, förvirrande linje?
Ska man vara, som jag är nu, ganska mån om det privata i bloggen? Ösa kärleksförklaringar över de man älskar högt så högt, trots att alla vet det (men what the fuck do i care?), bara för att de betyder, censur-återminnas med ett par, tydligare eller otydligare, subtila antydningar, blablablabbla lite om tråkig vardag, peta in lite egoistiska alt. kärleksmumsiga bilder osv...? Lämna ut ganska lite, även när man faktiskt "lämnar ut"? Men det sättet känns som... En halvlögn. Byta stil?
Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind
Eller ska man låta känslorna vara det som hamnar på nätet?
(Jag vet att deras nattsömn bär dem. Jag vet att golvet bär mig. Stentrappan, de döda löven, den smältande snön bär mig. Att stigens lera bär mig. Men den smältande isen. Den bär mig fan inte. Isen skulle bli det sista jag gör ett hål i. Det sista som inte orkar bära mig. En sista trasighet ska jag... osv osv You get the pic. Fast det där var ju förfärligt nattsvart iof, hah! Inte det direkt aktuella känslotillståndet.)
Ge bloggen någon slags korsning mellan hobby-poetism, psykolog-samtal, romantik, dagboks-sidor och vardagskomplikationer i valfri ton? Don't get me wrong. Sådana bloggar, eller ja, texter(!), är oftast både vackra, intelligenta, välformulerade, intressanta och/ eller prickar vad man själv känner men inte kan sätta ord. Läsvärda, som få bloggar är. Men hur skillad är jag på att skriva läsvärda känslotillstånd? Kanske "ganska så" till "helt", oskillad.
Throught the paper and the trash
All the needles and the cash
Side by side with the man in the big car
Then it turns the dead of night
And you get into a fight
And the blades run down your back like superstars
Ska jag köra på helt-öppen-om-allt-som-händer-stilen?
Skriva inlägg som (figurativ dag) "Idag råkade jag riva bort en hel nagel på ena tån. Äckligt och ganska smärtsamt. Sen poppade jag 16 lyrica och 4 zopiklon. sen satte jag mig på bussen (och fånglodde på skolungdommar som fånglodde på mig) för att komma iväg till min psykolog. Vi pratade om hur jag [insert your own imagination]. När jag kom hem käkade jag en burk fruktsallad till LunchFrukost och drack kaffe, sen tvättade jag äntligen försenad tvätt... Nyss fick jag ett sug i magen efter [I.Y.O.I] och, alt. men, mindes när [I.Y.O.I] och jag [I.Y.O.I] och hade det så jävla [I.Y.O.I]". Avsluta med antingen:
1. "Glad att det är över... Nu ska jag och Vik lifta och handla mat! Puss, hörs senare!"
2. "Längtar tillbaks lite. Snart helg, hm... Tripp till gbg..? Får skippa mathandling och spara på pengarna isf! Puss, hörs senare!"
Sedan bloggar jag två timmar senare om hurvida jag bestämde mig för att köpa mat eller (inom en snar framtid) knark!
Fördelen: Om man är självutlämnande på detdär viset, tja, då måste man känna sig ganska fri sen. Inga hemligheter som kan komma i fel händer, som sedan skadar någon, om de kommer fram. Och lite regelbundnare skulle jag nog hänga här... Nu är det lite hackigt.
Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind
Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind
Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind
Funderat och komit fram till att jag gör någon slags kompromiss. Kanske kan vara lite öppnare, lite mer vardag, lite regelbundnare och lite mer tanke/ känsla. Men ha kvar mina censurer och behålla mina tånaglar och psykolog för migsjälv. Tar det i babysteps.
Now the buildings take a fall
And it tries to kill us all
In the name of something zero in your mind
Now the buildings take a fall
And it tries to kill us all
In the name of something zero in your mind
Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind
In the places that are breaking down your mind
It's a complicated day
Busy people on their way
Mirrored buildings reflecting in your eyes
Hm. Jag tänker och funderar. HurMycket är FörMycket?
I want to walk the line.
Vart går gränsen?
Men vart drar man denna, för mig, förvirrande linje?
Ska man vara, som jag är nu, ganska mån om det privata i bloggen? Ösa kärleksförklaringar över de man älskar högt så högt, trots att alla vet det (men what the fuck do i care?), bara för att de betyder, censur-återminnas med ett par, tydligare eller otydligare, subtila antydningar, blablablabbla lite om tråkig vardag, peta in lite egoistiska alt. kärleksmumsiga bilder osv...? Lämna ut ganska lite, även när man faktiskt "lämnar ut"? Men det sättet känns som... En halvlögn. Byta stil?
Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind
Eller ska man låta känslorna vara det som hamnar på nätet?
(Jag vet att deras nattsömn bär dem. Jag vet att golvet bär mig. Stentrappan, de döda löven, den smältande snön bär mig. Att stigens lera bär mig. Men den smältande isen. Den bär mig fan inte. Isen skulle bli det sista jag gör ett hål i. Det sista som inte orkar bära mig. En sista trasighet ska jag... osv osv You get the pic. Fast det där var ju förfärligt nattsvart iof, hah! Inte det direkt aktuella känslotillståndet.)
Ge bloggen någon slags korsning mellan hobby-poetism, psykolog-samtal, romantik, dagboks-sidor och vardagskomplikationer i valfri ton? Don't get me wrong. Sådana bloggar, eller ja, texter(!), är oftast både vackra, intelligenta, välformulerade, intressanta och/ eller prickar vad man själv känner men inte kan sätta ord. Läsvärda, som få bloggar är. Men hur skillad är jag på att skriva läsvärda känslotillstånd? Kanske "ganska så" till "helt", oskillad.
Throught the paper and the trash
All the needles and the cash
Side by side with the man in the big car
Then it turns the dead of night
And you get into a fight
And the blades run down your back like superstars
Ska jag köra på helt-öppen-om-allt-som-händer-stilen?
Skriva inlägg som (figurativ dag) "Idag råkade jag riva bort en hel nagel på ena tån. Äckligt och ganska smärtsamt. Sen poppade jag 16 lyrica och 4 zopiklon. sen satte jag mig på bussen (och fånglodde på skolungdommar som fånglodde på mig) för att komma iväg till min psykolog. Vi pratade om hur jag [insert your own imagination]. När jag kom hem käkade jag en burk fruktsallad till LunchFrukost och drack kaffe, sen tvättade jag äntligen försenad tvätt... Nyss fick jag ett sug i magen efter [I.Y.O.I] och, alt. men, mindes när [I.Y.O.I] och jag [I.Y.O.I] och hade det så jävla [I.Y.O.I]". Avsluta med antingen:
1. "Glad att det är över... Nu ska jag och Vik lifta och handla mat! Puss, hörs senare!"
2. "Längtar tillbaks lite. Snart helg, hm... Tripp till gbg..? Får skippa mathandling och spara på pengarna isf! Puss, hörs senare!"
Sedan bloggar jag två timmar senare om hurvida jag bestämde mig för att köpa mat eller (inom en snar framtid) knark!
Fördelen: Om man är självutlämnande på detdär viset, tja, då måste man känna sig ganska fri sen. Inga hemligheter som kan komma i fel händer, som sedan skadar någon, om de kommer fram. Och lite regelbundnare skulle jag nog hänga här... Nu är det lite hackigt.
Nackdelen: Om jag inte skulle ha vissa hemligheter och skriva öppet om i stort sett allt. Då skulle jag nog inte vandra varken säker eller speciellt populär (Populär? Hah!) på jorden. Dessutom har jag inte någon större lust att skriva om människor om det inte handlar om hur älskade och betydelsefulla de är (whatever negativ crap man har på hjärtat om en människa, kan man väl i princip alltid ta det med DEN MÄNNISKAN, och inte dra det i någon jävla blogg?). Handlar det inte inte om kärlek, utan, whatever, låt oss säga en utenatt, fest, dy.l så skulle jag hellre skriva ingenting alls än stuff som möjligtvis inte är okej för random människa. Bara de jag känner tillräckligt väl för att veta hur de reagerar på lite personal stuff, skulle jag kunna skriva lite personal stuff om. Jesus sa någon shit om att behandla andra som du själv vill bli behandlad... Och! Vill man verkligen egentligen veta varenda menlös detalj alla gör varje dag? Nej, nej och god! Nej!
Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind
Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind
Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind
Funderat och komit fram till att jag gör någon slags kompromiss. Kanske kan vara lite öppnare, lite mer vardag, lite regelbundnare och lite mer tanke/ känsla. Men ha kvar mina censurer och behålla mina tånaglar och psykolog för migsjälv. Tar det i babysteps.
Now the buildings take a fall
And it tries to kill us all
In the name of something zero in your mind
Now the buildings take a fall
And it tries to kill us all
In the name of something zero in your mind
Sick city sometimes
Sick city in your mind
Sick city sometimes
Sick city left you way behind
